I ett par veckor har jag känt av "något" i vänster baksida - ovanför skinkan, genom/neråt och i benet. Lite känning när jag sprungit, inget vid spinning. Mest har jag känt det när jag styrketränat + kört cxworx. Även på brädpasset (step) som vi testade förra måndagen kändes det. Men igår - vi (Elin, svärmor & jag) hade varit iväg och shoppat hela dagen - mkt gå och stå, en del bilåkning - och när vi kom hem så föreslog Marcus att vi skulle cykla en sväng... Och det ville jag såklart. När jag skulle böja mig ner och fixa cykelskorna så var det "något" som kändes. Jag funkade liksom inte riktigt, benet låste sig inte men det var som att det inte lydde. Läskigt. Vi cyklade, 25 km, en liten skön runda - och jag kände ingenting under tiden. Tvärtom så kändes det grymt bra, starka ben och inga problem att hänga med i Marcus tempo.
Men efter att vi hade kommit in, duschat och ätit... då gjorde det så jäkla ont på vänstersidan i gränsen mellan svank och skinka, jag kunde typ inte sitta på en stol... eller i soffan. Ischias sa Marcus. Ja kanske. Googlade lite och kom fram till att det kanske kan vara falsk ischias. Idag är det jättemycket bättre, men till slut lyckades Marcus ändå övertala mig att ringa och boka tid hos en idrottsmassör som han känner via hockeyn. Fredag kl 8,00 är det dags. När jag pratade med massören så trodde han att det kunde komma ur dålig (obefintlig?) stretch efter träning, främst löpning. Och så sa han att kyla var bra behandling - suck. Jag som gillar värme och låg med en het vetekudde i sängen igår kväll = mycket bra smärtlindring, men tydligen inte något vidare bra blodflödet i musklerna. (Om jag nu fattade rätt...) Vi får se på fredag. Hoppas på en mirakelmassage och att jag på lördag kan springa 15 km enligt plan.
Idag blev det alltså ingen löpning... jag varken vågade eller kunde. Det blev istället en kort och långsam promenad tillsammans med Gibson. Och vilket underbart vårväder!