2014-09-29

#lidingöloppet15km

Tänk att jag klarade det... jag sprang Lidingöloppet 15 km i lördags. Och det gick bra! Trots utebliven löpträning dryga månaden innan loppet (på grund av min krånglande höft) orkade jag springa alla de 15 kilometerna. Och det var så fantastiskt roligt, jag känner redan nu att jag vill göra det igen. Min tid blev 1,52,53 - alltså 7,30 i snitt per kilometer - ett resultat som jag är mycket nöjd med: när jag startade visste jag ju inte om jag skulle klara av att springa alls. I ett par uppförsbackar gick jag, för att spara kraft men också för att det var trångt i spåret. Det började ömma i höften efter 5 km. Efter 10 km gjorde det ont. Men sedan gick det av bara farten. Nu känns det inte värre än innan, så det var nog ingen fara. Jag är så sjukt glad och nöjd och stolt över att ha klarat detta - det var ju faktiskt bara andra gången ever som jag sprang 15 km... :) Mina löppass har under sommaren legat på någonstans mellan 7 och 12 km. Nu vet jag att jag kan - dags för nya utmaningar och nya mål!

Alltså, jag var såå nervös innan. Sov nästan ingenting natten mellan fredag och lördag. Somnade och vaknade. Låg i hotellsängen och vred mig. Givetvis knarrade min säng så jag hade fullt upp med att försöka ligga still för att inte väcka Lotta. Vilket gjorde det ännu svårare att somna. Antagligen sov jag mycket mer än vad det kändes som - för jag vaknade innan väckarklockan ringde, pigg och utvilad. (Men fortfarande mycket nervös.) En strålande fin höstmorgon med klar himmel och kylig luft. Regnet som piskat mot hotellfönstret på fredagskvällen var som bortblåst. Kaffe och lite frukost. En halv macka. Typ. Och en klick med äggröra. Första starten i ett stort lopp - hur funkar det? Vart ska jag gå? Hur ser det ut? Tänk om jag måste gå på toa? Jag kom till Lidingövallen i god tid, lämnade ifrån mig väskan och i den totala förvirringen höll jag på att glömma kvar telefon och lurar i ryggsäcken. Promenerade till startområdet, kom även tid i mycket god tid. Spanade på alla andra löpare runt omkring mig - hur mycket kläder behövde man ha? En del sprang runt och värmde upp. Andra satt på huk och såg fokuserade ut. Några hade korta byxor och linne. En del hade jacka och mössa. Det fanns alla sorter, alltså inget som kunde hinta hur jag skulle göra. Bestämde mig till slut för att ta av överdragsjackan och springa i min tunna tröja. Ett bra val - det var lagom hela loppet igenom. Starten gick utan att jag rusade iväg = nöjd. Kilometerna började ticka ner, det kändes hur bra som helst. 14 km kvar. 13 km kvar. 11 km kvar. Helt plötsligt 8 km kvar. Halvvägs liksom! :) Och fortfarande kändes det skönt, kul, bra - det flöt. Kom på mig själv med att springa där i skogen med ett leende på läpparna. Har jag sagt att jag tyckte detta var hur roligt som helst? Ja det har jag visst. Och att jag är sjukt nöjd? Och stolt? Och glad? :) Ok, sorry. Men det var verkligen sååååå roligt! Nu vet jag också hur mycket det betyder med glada tillrop efter vägen, när man i skogen passerar människor som klappar händerna och ropar att man är bra -  då blir man ännu bättre, det går lite lättare en stund och man känner sig grym, stark och bäst! De sista två kilometerna var jag lite trött. Kanske för att man när det står 3 km kvar på en skylt tänker att nu är det slut. Det är det ju inte. Några fler backar att knäcka. Och ett upplopp att klara. Men jag gjorde det! Och nu när jag skriver detta så sticker det lite i näsan igen, sådär gråtigt känns det. Jag höll på att börja lipa när jag gick i mål, både strax innan och strax efter. Kanske att jag gjorde det också. Lite. :)

Det har varit en helt fantastisk helg - fin löpning, god stämning och härliga, glada, underbara tjejer. Tack Katarina, Lotta och Maria, ni gjorde detta till en oförglömlig upplevelse! 


2014-09-25

packa liten kappsäck

Att packa är bland det värsta jag vet. Alltså, jag älskar att åka bort, att hitta på saker, det är inte det. Men det här med att packa. Helst väntar jag till allra sista sekunden... Kanske handlar det om att jag inte vill bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig. Vill hålla väskan öppen så länge det bara går... och i och med det ha möjlighet att ändra mig. :) Typ som ikväll - jag packar för en helg i Stockholm. Inga utsvävningar. Borde vara hur enkelt som helst. Eller hur!?! Äsch - jag packar det sista till morgonen... 

2014-09-22

hej hösten

Imorse när jag var ute med Gibson så var  det riktigt ruggigt och kallt. Tänk att det kan skilja så på 8 grader och 8 grader liksom... samma morgontemperatur som för några dagar sedan - men såå mycket kallare. I vinden kände man klart och tydligt att nu är hösten här. Lite mysigt ändå. :) Och i eftermiddags var det härligt soligt och vackert igen. Tjohoo :) hej hösten - välkommen hit! Snart dags för mysiga mössor och varma vantar... det gillar jag.


2014-09-20

ryskt bläck

En av mina absoluta favoritförfattare är Tatiana de Rosnay. Jag har läst alla hennes böcker som översatts till svenska. Nu senast "Ryskt bläck", återkommer till den. :) Det som jag gillar så mycket med hennes böcker är att hon överraskar varje gång. Böckerna är oförutsägbara, och så olika. Ibland är det nästan svårt att förstå att det är samma författare... ändå finns det såklart något som håller dem samman, kanske är det hennes sätt att förmedla en berättelse. Det fängslar mig.


"Ryskt bläck" är hennes senaste roman, den handlar om en författare som slagit igenom stort med sin debutroman och sedan drabbats utav skrivkramp. Författaren Nicolas Kolt lever livet, han njuter av sin berömmelse fullt ut, han agerar stort på Facebook, Twitter och i andra sociala medier. Alltså - jag älskar det här. Marcus skrattar åt mig, och han kan gärna skratta. Men här ska ni få höra, det här är såå kul. Och lite sjukt. I boken får Nicolas Kolt en vänförfrågan på FB från huvudpersonen i sin bok, det är alltså någon som skapat en profil på FB med det namnet. Kul tycker han. Nästan precis samtidigt som jag läser just det här i boken så får jag på Instagram en "like" från Nicolas Kolt! Haha - ni fattar va'? Crazy! Bilden jag har lagt ut är av en hög med böcker, senaste skörden på bibblan - och jag har taggat både författarnamn och titlar. 


Tatiana de Rosnay finns såklart också på Instagram och kopplingen mellan henne och Nicolas Kolt-profilen är tydlig. Världen krymper med hjälp av alla dessa taggar och hur häftigt är det inte när lilla jag får likes från TdR och från huvudpersonen i hennes senaste roman!?! Alltså, om ni frågar mig så är det här sååå himla roligt och ganska så coolt.

Marcus kan skratta bäst han vill. Jag går numer under namnet instagram-kändisen här hemma - det här var ju bara lite extra krydda till det som hände i somras när vi var i Grekland... när jag på hotellet blev igenkänd av en norrman: vi satt på vår altan och drack vin, en familj kommer och går förbi - mannen stannar upp och vänder sig till mig 'er det mallafors fra instagram? jeg lajkade dine bilder' (läses på svängig norsk) och så går han vidare tillsammans med sin familj. Hallå liksom!?! Att inte Marcus dog på fläcken. Men det bjuder jag på :) jag tycker det är kul... faktiskt hur kul som helst

2014-09-18

nytt besök hos sjukgymnasten

Imorse var det dags för besök nummer 2 på IFK kliniken. Först lite snack om hur träningen funkat sedan jag var där första gången för lite drygt en vecka sedan. Att jag testat löpningen med både bra och mindre bra resultat. Att jag varit på gymmet flera gånger och kämpat med de där attans svåra sidoplankslyften. :) Vi pratade också om det kommande äventyret på Lidingö... Jag är orolig men känner att jag fått bra hjälp och stöd, nu är det upp till mig att testa, känna och bestämma mig. 


2014-09-15

lindholmenstafetten

I torsdags sprang vi Lindholmenstafetten med jobbet - Jenny, Alex, Ellen & jag. 4 x 2,5 km. Ett kul evenemang nere på Lindholmen, typ 150 lag. Jag sprang första sträckan för vårt lag, och jäklar när startskottet small :) gissa hur galet stressad jag blev!?! Alla bara rusade! Including me :) haha! Det var så himla kul... 



no news is good news

Eller, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Klyschor. Jag vill inte vänta mer. Är otålig av naturen. Ge mig bara ett besked tack. :)

2014-09-14

valvaka 2014

Hjälp! Vid första anblicken trodde vi att det bara var TV4 som skulle bevaka valresultatet på tv ikväll... :) som tur var såg vi fel. Nu valvaka på SVT. Det ser ut att bli ett spännande avslut på denna fina söndag...

2014-09-03

lite höftande

Perago Ortopedklinik. Carlanderska. Där var jag igår. Min vänstra höft har börjat spöka. Antagligen är det den ökade mängden löpning som är orsaken till smärtan. Men alltså - så himla skönt att träffa på en läkare som lyssnar och verkligen hör vad man säger. Hej - jag har ont här. Min träningsbakgrund ser ut såhär. Just nu tränar jag regelbundet det här och det här. Under det senaste året har jag börjat springa och jag har lärt mig att älska det. Snälla farbror doktorn - jag vill fortsätta springa! "Såklart du ska fortsätta springa." As simple as that liksom. Lycka! Lite kläm, känn och tänj. Piller i 30 dagar, remiss till röntgen OCH inbokad tid hos sjukgymnast. Jag är såå nöjd! Det här blir bra - jag ska fanimej fortsätta springa... och då spelar det ingen roll att man knappt kan uttala det som står i remissen.


2014-09-01

han har det bra

Mammahjärtat är lite lugnare. Linus har det bra, nu har jag inte bara hört det på rösten i telefonen utan också sett det med egna ögon. Han har det bra. Jättebra. Vår underbara kille! ❤️ Vi fick fina timmar tillsammans i helgen. Hjälpte till med lite storkok. Handlade. Kramades. Och kollade hockey såklart. Jag längtar fortfarande lika mycket efter honom. Men nu säger både förnuft och hjärta att han har det bra i Karlskrona.