Som jag har gråtit idag. Floder av tårar. Det verkar vara genomgående för de böcker jag läst det senaste... att de får mig att gråta.
Just nu är det "Blå koral" av Louise Boije af Gennäs. Jag gillar hennes sätt att skriva. Enkelt utan att vara simpelt. Modernt, nutid/samtid. Och idag - oh my - jag låg på sängen och läste, och tårarna bara rann. Hulkande gråt. Tur att ingen såg eller hörde mig. Läs den! (Men läs först "Högre än alla himlar".)
Och innan "Blå koral" läste jag Tatiana de Rosnays "Sarahs nyckel"... en bok som många har rekommenderat, men som jag (av någon underlig anledning) dragit mig för att läsa. En fantastisk bok. Oerhört gripande. En historisk roman, nutidshistoria - vi snackar 1940-tal... andra världskriget. Frankrike. Och även här: hulkande gråt från min sida.