resfeber

Efterlängtad helg med äventyr i kvadrat - Elin, Amanda, Lotta & jag. I London! Tjohoo! Tidigt imorgon lyfter vi - London here we come... #tobecontinued

det känns så konstigt

Saknad och sorg. Stora och svåra känslor. Vi tar en dag i taget, vissa dagar är tyngre än andra. Vissa dagar är kusligt vanliga. Ibland stannar jag upp och ser mig omkring - tittar på mina kollegor, eller på de andra som gymmar. Eller alla som också är på Ica. Det är som om ingen har märkt något, det är som om alla tror att livet är precis som vanligt. Och det känns så konstigt. För oss är livet förändrat. Men världen omkring oss snurrar på ändå.

tur att man kan ändra sig

Den här boken hade jag inte tänkt läsa. "Det som inte dödar oss". Alltså, Millenniumtrilogin var ju så bra - varför förstöra det med en fortsättning skriven av en helt annan författare? Nej, det går bort. Så mycket böcker och så lite tid, ja ni vet. MEN - så sålde Adlibris e-boken för 9kr under ett par timmar... och vem är jag att stå emot då!?! Nu har jag läst ut den, och det är ju tur att man inte är sämre än att man kan ändra sig. Tack David Lagercrantz, det här var en värdig fortsättning måste jag säga. Spännande, välskriven och jäkligt bra. Kompisarna Salander och Blomkvist är tillbaka. Hörde på radion i veckan att Mr Lagercrantz ska skriva ytterligare två böcker i serien, för att han helt enkelt inte kan låta bli. Jag förstår honom, jag kommer inte kunna låta bli att läsa dem...

den stora höstförtjusningen

Antingen så beror det på att vi är hundägare, och därför ute på långa promenader. Eller så beror det på att jag springer så mycket, och därför också är ute i friska luften långa stunder. Eller så beror det helt enkelt på att jag äntligen blivit vuxen. Eller är jag kanske på väg att blir gammal? Jag har börjat gilla hösten! Jag uppskattar den sköna luften. Och den så ofta lågt stående solen. Krispig luft på morgonen. Givetvis gillar jag hösten mest när den visar sig från sin bästa sida: solig, klar, vindstilla och färgglad. Men även höstrusket har sin charm. Nej, jag är varken vuxen eller gammal - min plötsliga höstförtjusning sammanfaller med att vi blev hundägare sommaren 2013 och att jag började soringa hösten 2013. Ja såklart, så måste det ju vara.

tränatränaträna

Just nu är det nästan bara träning som gäller. Kanske är det ett sätt att klara vardagen. Jag vet inte. Skönt är det i alla fall att trötta ut sig fysiskt och känna musklerna ömma. Gym, spinning, cirkelträning. Något varje dag. Och imorgon är det äntligen fredag igen. Det betyder spinning 60 minuter. Mer svett och flås. Flytta fokus för en stund.

e-böcker

Jag måste erkänna att jag från början var tveksam till det här med e-böcker. Att läsa från platta eller mobil. Att inte få känna boken och bläddra sig fram mot sista sidan... Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. E-böcker är ett grymt bra komplement till "riktiga" böcker. Särskilt som man kan låna dem från bibblan, utan att ens gå dit! Snacka om böcker on demand. Det är ju inte alltid man har tid att vänta liksom. Och alla böcker är bra böcker, papper eller inte.

träningsvärk

Vi var på gymmet igår, Marcus och jag. Rosenhill. Alltså - man kan ju inte bara springa och spinna... något måste man ju göra med armar, axlar, rygg och mage också. Och nu är det dags att ta tag i detta. Ett mission i vinter. Lite muskligare armar och en kanske något fastare mage - det är vad jag drömmer om... Vi började med lite olika armövningar och benböj, körde lite biceps och rygg. En bra början. Och med tanke på hur det känns i kroppen idag så är jag väldigt glad att vi inte körde mage också... 

terapi

Jag använder löpningen som terapi. Idag blev det 8 km. Lite tungt först, men jag brydde mig inte om tempot - kände bara att jag behövde springa utan mål. Det lättade och gick snabbare. Kände mig stark trots allt, skönt att i alla fall kunna lita på sin kropp nu när huvudet spökar. Bra och billig terapi. Tillsammans med frisk höstluft är löpningen balsam för själen!

gråterochgråterochgråter

Sitter i bilen på väg hem från Karlskrona. Och jag bara gråter och gråter. Och gråter. Så mycket tårar. Jag gråter för att Ulf är borta. Barnen har förlorat sin älskade farfar, Marcus sin pappa, jag min svärfar. Gunnel sin livskamrat. Jag gråter för att vi måste lämna Linus ensam kvar i Karlskrona. Så oerhört tungt att inte kunna finnas där för honom varje minut. Det skär mitt hjärta. Jag gråter för att Marcus födelsedag inte alls blev som planerat, att vår resa blev inställd. Jag gråter för att livet inte är rättvist. 

en lite bättre fredag

Jag har sagt det förut och jag lär säga det igen. Fredag! Alltså - veckans absolut bästa dag. Känslan, stämningen. Och idag solsken. Just den här fredagen är faktiskt en ännu lite bättre fredag. Roliga (men hemliga) saker ligger framför oss. Till veckan fyller Marcus 40. Och vi kommer inte att fira hans födelsedag hemma. I will say no more... :)