Jag använder löpningen som terapi. Idag blev det 8 km. Lite tungt först, men jag brydde mig inte om tempot - kände bara att jag behövde springa utan mål. Det lättade och gick snabbare. Kände mig stark trots allt, skönt att i alla fall kunna lita på sin kropp nu när huvudet spökar. Bra och billig terapi. Tillsammans med frisk höstluft är löpningen balsam för själen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar