gråterochgråterochgråter

Sitter i bilen på väg hem från Karlskrona. Och jag bara gråter och gråter. Och gråter. Så mycket tårar. Jag gråter för att Ulf är borta. Barnen har förlorat sin älskade farfar, Marcus sin pappa, jag min svärfar. Gunnel sin livskamrat. Jag gråter för att vi måste lämna Linus ensam kvar i Karlskrona. Så oerhört tungt att inte kunna finnas där för honom varje minut. Det skär mitt hjärta. Jag gråter för att Marcus födelsedag inte alls blev som planerat, att vår resa blev inställd. Jag gråter för att livet inte är rättvist.