Ingen blir väl förvånad när jag säger att jag sitter uppkrupen i soffan med kaffe och bok? :) Huset är alldeles tyst och jag startar söndagen på bästa tänkbara sätt, lugnt och stilla. Utanför fönstret faller små snöflingor sakta mot den kalla marken, de färgglada tulpanerna på bordet till trots. Kanske vet inte Gubben Snö att vi städade ut det sista av julen igår?
Det har varit en omtumlande helg, starka känslor. Mycket att bearbeta. Svårt och kanske lite tidigt att sätta ord på, men i tanken virvlar det runt. Och det blir nog till ord så småningom.
Nu ska jag läsa lite till (ny bekanting: Jonas Moström 'Dödens pendel' - 50 sidor in, verkar bra) innan det är dags för dusch, frukost och lite jobb. Mys med mamma, hockey och kanske lite shopping. Vi får se hur mycket man hinner med en söndag som den här...
2 kommentarer:
Snälla snälla Malin, kan vi inte ta en promenad någon kväll i veckan? Inte tisdag för då jobbar jag.
Kram
Fantastiska tulpaner! Älskar färgen!
Kram
Skicka en kommentar