jag räknar till tio

Om och om igen räknar jag till tio. Besvikelse när den är som kallast. När man börjat tro på en förändring. Man tror sig se ett hoppets ljus. Då slår besvikelsen till som hårdast. Jag räknar till tio. Den här gången är det ingen vanlig liten ilska som ska hanteras. Ju mer jag tänker och funderar desto argare blir jag - och ju argare jag blir, desto säkrare känner jag mig. Ändå är jag så arg. Inuti är jag sådär arg som bara en tecknad figur kan bli, om ni förstår hur jag menar. Inuti alltså. Tror inte det syns så mycket på ytan. Tack och lov. Det är ju inte direkt vackert att vara arg. Ett-två-tre-fyra-fem-sex-sju-åtta-nio-TIO!