Åh som jag har saknat henne. Enkelheten i vårt samtal. Allt från liv och död till träning och böcker. Det stora och det lilla. Allt lika viktigt. Det kan gå långt mellan våra samtal, men det blir aldrig konstigt. Jag älskar henne. Hon är min syster. Hon vågar fråga och hon vågar lyssna på svaret. Hon vågar vara både stark och svag. Hon är min idol. Och tänk att idag kunde jag inspirera henne - inte illa att på 100 mils avstånd lyckas få ut någon på en löparrunda. Känner mig lite nöjd. Hon gör mig så varm i hjärtat. Shit - du är grym Anna! ❤️
1 kommentar:
För mig är det sann vänskap när man bara kan prata på. Ta upp tråden där man slutade senast. Det ska man värna om. Det är fint och så befriande skönt att ha en sådan vän.
Kram
Skicka en kommentar