Huset blir helt annorlunda när barnen inte är hemma. Inte för att
de brukar springa runt och skrika, de är ju snart 8
och 12, men... huset blir alldeles stillsamt och tyst på något
sätt. Jag har inte sett dem sedan igår kväll, imorse när jag åkte till
jobbet låg de båda två och sov sin påsklovs-sömn. Nu längtar jag. Men jag
missunnar dem inte att få mysa och sova över hos farmor & farfar, det
är ju det bästa de vet. :) Själv ska jag försöka njuta istället för att
längta - tystnaden varar ju aldrig några längre stunder i det här
huset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar