spinning-junkie

Oh my :) vilken grej! Har precis vaknat, jag tror bestämt att någon slog mig i huvudet där jag satt i soffan. Men efter 20 minuters hets-sovande känner jag mig nu som en ny människa... eller i alla fall en något mindre trött människa. Härlig känsla. Och det var otroligt skönt att bara slappna av i kropp och huvud en stund...

31 januari - årets första månads sista dag. En hel månad utan godis, bra jobbat familjen. En hel månad där jag bokfört min träning via Funbeat, och det går bra - snyggt jobbat Malin! Under januari har jag tränat 890 min, målet för 2012 är beräknat på 120 min per vecka eller 520 min per månad. Men oavsett antal minuter och uppsatta mål - hallåååå det är sååå roligt. Jag har blivit en riktig spinning-galning, jag kan inte få nog. :)

Dags att flytta tillbaka till soffan och läsa en stund, boken jag läser nu är annorlunda. Annorlunda, bra annorlunda. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Jag hörde om den på radion för ett tag sedan och blev nyfiken, självklart fick den följa med hem när jag hittade den på biblioteket i förra veckan.

en favorit...

... bland många härliga sommarbilder :)

foto: MariaK

Åh, den här gillar jag... Semester. En härlig sommarkväll. Solnedgång, solbränna och kärlek. ©

(Anna hjälpte mig att fixa till färgerna i bilden något, men det här är originalet och jag gillar faktiskt bilden bäst just så här. Alltför röd tack vare solen som är på väg ner i kanten av Orust. Alltför röd tack vare våra något solsvedda näsor. Alltför röd tack vare våra färgstarka kläder. Äkta!)

Och det kan tänkas att det kommer fler sommarbilder - jag ska försöka få ordning bland foton och mappar i datorn. Och då måste man ju titta och drömma tillbaka lite också... eller hur!?

sköna söndag

Fotbollscup på Öckerö var det inplanerat denna söndag. Men eftersom hostan inte vill lämna Elin ifred så blev det inget med det. Tyvärr. Ingen fotboll och ingen innebandy på hela helgen. Istället blev det en lugn och skön söndag... sovmorgon för oss tjejer. Grabbarna var såklart iväg på hockey. :) Sen frukost, kaffe och bok... sedan mysig fika hos sötaste Kicki. Snart är det dags för middag, efter lite funderande fram och tillbaka bestämde vi oss till slut för köttfärsgratäng/moussaka med potatis. Nu doftar det gott från ugnen...

Idre Fjäll

Tjohoooo! Tänk att det verkligen blev en skidresa till den här vintern, vilken lycka. :) Jul i Sälen var toppen, men vi kan inte få nog, skidåkningen ger mersmak och redan på vägen hem i mellandagarna började vi fundera på om det gick att göra verklighet av våra önskningar. Igår bokade vi, det blir påsklovet och Idre Fjäll - i bästa sällskap av familjen Löfstrand © så fantastiskt roligt!

foto: www.idrefjall.se

en dag hemma

Imorse när jag skulle väcka Elin så satte hostan igång igen, samma hosta som tidigare i veckan och som också visade sig lite lätt igår kväll... det blev till att stanna hemma. Hon är verkligen inte jättesjuk, så vi har haft en ganska mysig dag tillsammans. Film och böcker, fika med farmor. Slappat och softat. Det behöver man också ibland.

Snart är det dags för mig att packa träningsväskan, spinning står på schemat! *yihaa* Och ikväll är vi bjudna på middag hos goda vänner. © Mysigt, en fin start på helgen.

det bär mig emot

Jag läser ganska mycket, och de allra flesta böcker som kommer i min väg faller mig faktiskt i smaken. Självklart beror detta till viss del på att jag noga väljer ut de böcker som jag vill läsa. Det är väldigt sällan som jag inte tycker om en bok. Men ibland händer det såklart, och på något konstigt sätt så gör det mig lite ledsen - det bär mig liksom emot att dissa en bok. En bok som en flitig författare kämpat med, alla dessa ord som någon lyckats få ur sig... kanske ett livsverk. Ja jag vet, något dramatiskt kanske, men ändå!

Häromdagen läste jag ut Katerina Janouchs bok Bedragen. Och jag vet inte vad jag ska säga. Jag blev oerhört störd av den här boken, dålig var den väl egentligen inte - den berörde på ett jobbigt sätt och därför är den kvarhängande känslan att jag inte tycker om den. Titeln säger ju en hel del och jag tror inte att jag avslöjar för mycket om jag berättar att det handlar om en kvinna som blir bedragen av sin man. Det handlar om otrohet. Svartsjuka. Berättigad svartsjuka liksom. Och om man (liksom jag) har anlag för att bli svartsjuk lite då och då... my gosh, vad obehagligt det blev. Pratade/sms:ade med min fina vän Anna om det här, och vi kom fram till att man inte behöver utsätta sig för det där, det finns alltför lite tid. Så lite tid och så mycket böcker. Bra, härliga, hemska eller roliga böcker som bara väntar på att jag ska läsa dem. Självklart läste jag ut den. Trots att jag tillsammans med Anna bestämt mig för att rycka ur bokmärket och hoppa på nästa bok. :) Boken var nog bra, men den passade inte mig, den... ja jag vet inte... jo, den störde mig - så enkelt är det. På just det sättet var jag inte så intresserad av att bli berörd. Typ aldrig. Spöken har jag själv så det räcker.

Nu läser jag en deckare - haha, är det inte ofarligt så säg. Mari Jungstedts senaste: Det fjärde offret. Lugnt och skönt med rån, bränder och mord. :)

(Men kanske kanske att jag läser Janouchs nästa bok i serien... Kanske. Vi får se. Om den finns på biblioteket.)

vilken kille

Hjärtat svämmar över. Av stolthet. Och av kärlek. © Vår underbara Linus - vilken kille han är. Igår opererades farfar, vi var alla ganska skärrade och under dagen väntade vi på besked, alla på olika håll. Linus stannade som vanligt till hos farmor efter skolan, innan var det dags för läxor och hockeyträning. Sent på kvällen, i bilen på väg hem från träningen säger han till Marcus: "jag packar en väska och går ner till farmor när vi kommer hem, jag sover hos henne inatt". Det var ingen diskussion. När de kom hem så satte han sig hos mig och så sa han, "mamma, när jag var hos farmor idag efter skolan så var hon sig inte lik, hon var så orolig och hade satt upp lappar för att inte glömma av saker - jag tänker gå ner till henne och sova där". Vad säger man? Vilken underbar kille han är! Han oroade sig för sin farmor när han märkte att hon var orolig och lite ur slag, och hans självklara reaktion var att han skulle gå dit och finnas hos henne.

(Vi vet nu att operationen har gått bra, Ulf har varit uppe och rört på sig och han är vid gott mod!)

inte lätt på foten...

... i alla fall

Det märkte jag igår när jag gav mig på hopprepet hemma (självklart enbart i träningssyfte) - oh my god! Tio minuters hoppning och ärligt talat, det är tur att vi inte bor i lägenhet...

världens bästa svärfar

Ja, precis så är det - min svärfar Ulf är den bäste man kan önska sig! © Världens bästa svärfar. © Nu är han i tryggt förvar på Motala lasarett, imorgon är det dags för operation - äntligen ska de göra något åt hans diskbråck. Vi tänker på honom och håller alla tummar vi kan, och så siktar vi på en härlig sommar tillsammans - med klippor, bad, promenader och bugg! :)

halkade fram

Det är fortfarande vitt och vackert ute, och idag har det varit en alldeles underbar dag, soligt och kallt! Ett tag igår kväll blev det förstås aningens blötare, vi bor ju ändå i Göteborg :) och snön som kom blev typ lite vattnig. Sedan blev det kallare igen, och vi vet ju alla vad som händer när det blöta blir kallt... det blir ganska halt. Och då gick jag ut och promenerade - smart drag. En timmes rask promenad och nu ömmar det både här och där. Nej, jag ramlade inte, men att promenera på is... i gympaskor. Ni förstår säkert. Hela kroppen på helspänn. Jag räknar det som träning!

vinter

Tänk att vi äntligen fick lite vinter till och med här i Göteborg - underbart! Det snöar och snöar utanför fönstret, och jag kan liksom inte se mig mätt på det, åh vad jag gillar vintern! :) Kollade precis termometern och nu är det 0,4 grader ute. Lite kallare än när vi kom hem för någon timme sedan, det borde ju betyda att snön fäster lite bättre på marken... eller?!

Elin & jag har varit iväg på innebandyträning idag, Marcus & Linus ägnar sig åt hockey - på olika håll. Grabbarna kommer hem om ett par timmar och ikväll är hela familjen hemma tillsammans, en ganska ovanlig grej hos familjen Fors och därför ska vi såklart passa på att mysa och njuta allt vad vi orkar.

snööö - äntligen

Visst blir man alldeles lycklig?! :)

ett glas vin

Fredagen är här, denna underbara dag... belöningen i slutet av arbetsveckan. Kanske den allra bästa dagen... :)

Veckan som började ganska tungt har efter hand lättat upp och blivit väldigt bra, jag bestämde mig för att verkligen lyssna på de goda råd jag fick - av min käre Marcus, mina finaste vänner och min underbara svärmor. © Styrkan växte och jag ska försöka hålla fast vid den, även nästa gång det börjar blåsa...

Efter jobb, träning, shopping och hockeymatch är det äntligen dags för ett glas rött!

mina mål 2012

Jag har satt upp mål för mig själv och det nya året, det har fått sjunka in lite och nu när vi har kommit halvvägs in januari känner jag mig nöjd. Givetvis handlar det (som för så många andra) bland annat om hälsa, mat och träning. Ett konkret mål är mina träningstimmar för 2012, jag funderade över det här och räknade lite fram och tillbaka. Man vill ju gärna ha ett mål som är rimligt, men inte enkelt liksom. En lagom kombination. 6240 timmar för 2012. 52 veckor x 120 minuter tänkte jag. Det är rimligt - men samtidigt en utmaning. Två timmar i veckan trollar i allla fall inte jag fram ur rockärmen hur som helst, inte varje vecka. Det kräver planering.

Ett annat tydligt mål är det nyårslöfte familjen Fors har tillsammans: inget godis under 2012! Bra va'?! En helt fantastisk grej om ni frågar mig, bra för oss alla och nyttigt på alla tänkbara sätt. Barnen gick "all in" när Marcus la fram förslaget, och det har inte varit några konstigheter. Det roligaste av allt, de frågade inte ens efter godis på nyårsafton, sista dagen innan löftet trädde i kraft... och det gillar jag. För någon vecka sedan sa Elin till mig, 'mamma, alla fyra i familjen tränar ju ganska mycket - och då är det ju jättebra att vi inte äter godis, för då blir vi inte tjocka' :) och ja, det ligger väl något i det. Linus, som är otroligt fokuserad på sin träning, ser också bara fördelar. Och som Marcus sa, vi (han och jag) behöver ju definitivt inte det där extra sockret... En liten baktanke fanns det också med detta löfte: Elins tandställning. I början av februari ska vi tillbaka till Odontologen/Sahlgrenska och då är det på riktigt. Räls i överkäken och en plastskena på insidan av tänderna i underkäken. Inget vidare med godis då inte, och kan vi hjälpa henne med detta genom att vi alla låter bli godis - ja då är det ju strålande bra. Win-win situation. :)

I mitt tycke ska mål och löften vara av sådan karaktär att de hjälper till i strävan efter att må bra, må bättre - ha roligare och bli starkare, säkrare. Och därför har jag också bestämt mig för att 2012 ska bli det år då jag själv tar kommandot över de trasiga relationer som finns i min närhet och som har orsakat mig och familjen så mycket oro och så många tårar. Det räcker nu liksom.

(Psst - jag har registrerat mig på Funbeat, ett kul sätt att "bokföra" sin träning - gör det du också!)

snooze

Mycket riktigt, efter en god natts sömn känns det lite ljusare. Jag sov så fint att jag inte vaknade imorse när klockan/mobilen drog igång med väckning. 3 x snooze och 45 min senare ramlade jag lite lätt vimmelkantig ur sängen. Trots detta var jag inte mer än 5 minuter sen till jobbet - konstig ekvation, hur gick det ihop? :) Och varför envisas jag med att sätta larmet så tidigt? Uppenbarligen hinner jag nästan ändå. Hm. Något att fundera över...

inte alltid som man tänkt

Igår söndag hann jag inte blogga, jag hade huvudet fullt av tänkbara ämnen och formuleringar men tiden räckte helt enkelt inte till. Orden finns ju kvar, och det kommer en ny dag tänkte jag. Men tyvärr blir det inte alltid som man har tänkt sig. Tankarna idag har mest varit ilskna, ledsna och fyllda av besvikelse. Inget som jag vill blogga om. Det är lite för privat. Och känsligt. Luften gick ur mig, jag blir så arrrrrggggg... Som tur är har jag underbara vänner och närstående i mitt liv. Människor som förstår vad  som är viktigt, vad som är rätt och fel - människor som kan hjälpa mig att se hos vem problemen och felen ligger. Tack! © Imorgon är jag tillbaka igen - glad och stark. :)

en stund för mig själv

Plötsligt fick jag några timmar helt för mig själv, en konstig men skön känsla... först tänkte jag åka in till stan, sedan tänkte jag att 'nej det är bättre jag röjer ordning här hemma istället' och sedan tänkte jag en gång till: 'äh jag slappar - och gör minsta möjliga en stund'. Och jag måste säga att jag känner mig oerhört nöjd med mitt beslut. Kaffe, bok, lite tid vid datorn - kanske lite fix med foton. Sånt som är måbra bara för mig själv. Underbart.

Imorse var jag på Lundbybadet och tränade. Igen! :) Jag är väldigt nöjd över att ha hittat min grej när det gäller träning: spinning! Ni får gärna kalla mig galen, men det är så vansinnigt kul (och jobbigt). Idag ett pass i trevligt sällskap av Erica och Maria.© Men jag måste erkänna att jag är ganska så sliten nu... tuffa pass - tre dagar i rad, och det känns. (Och då framstår ju mitt val av lördagseftermiddagsaktivitet som ännu bättre!)

Dags att hämta mer kaffe... man ska njuta av allt det goda i livet - så ofta som man bara kan! :)

flytthjälp

Idag flyttar min älskade Anna och hennes Julian in i sitt hus. Från lägenhet till eget hus, vuxenpoäng big time. Ja, självklart flyttar även lilla Alva - fina sötaste Alva. Och jag hjälper till, allt vad jag orkar. :) På det enda sätt jag egentligen kan. I tanken. Och det beror inte bara på att jag rent geografiskt befinner mig i Göteborg och de i Östersund. För vet ni, helt ärligt... när det gäller att lyfta, bära, flytta och städa – då är jag till bäst hjälp på behörigt avstånd. Jag är ingen klippa i sådana sammanhang (fråga Marcus). Så jag håller mig undan, på 100 mils avstånd gör jag som mest nytta...

Lycka till idag – Anna & Julian (och Alvisen). ©

konsten att tala med en änkling

Igår kväll läste jag ut Konsten att tala med en änkling (Jonathan Tropper), och jag tyckte väldigt mycket om den boken... påminde lite om Nick Hornby som han var då jag gillade honom som mest, kanske blandat med lite Marian Keyes... fast manligt liksom. Helt klart underhållande och bra läsning. Och nu är jag såklart sugen på att läsa hans andra bok också, men jag inväntar den i pocket. :)

Näst i tur står ytterligare en ny författar-bekantskap: Katerina Janouch. Jag har tidigare lyssnat på hennes sommarprat, och jag har också läst mycket om henne. En spännande kvinna. Boken Anhörig ligger i min hylla, men den har jag inte riktigt vågat närma mig ännu. Nu ska jag läsa Bedragen, det känns både spännande och lite skrämmande...

variera maten

Nu är det dags att variera middagsmaten hemma hos familjen Fors. Igen. :) Jag vet att jag har skrivit om detta förut, och kanske har jag även tidigare presenterat min teori angående Elins ”matproblem”, men jag känner ändå att jag behöver diskutera ämnet med mig själv ytterligare en gång. Och säkert finns det tips och inspiration att hämta. Hos er som läser här. (Ja tack – kom gärna med synpunkter och goda råd!)

Elins problem med mat – lite väl hårt uttryckt kanske, och problem är troligtvis inte helt rätt ord att använda, men så här ligger det till: Hon kan äta stora lass när vi serverar t ex korvstroganoff, lasagne, köttbullar eller lax. Men om man skulle skoja till maten med lite nya kryddor eller tillaga i annat format (ugnsbakad falukorv istället för stroganoff, köttfärsgratäng med potatis istället för lasagne) så stöter vi på patrull. Hon petar i maten och flyttar runt den på tallriken, det hinner kallna flera gånger om innan hon är klar. Jag vet inte, ibland verkar det nästan som att hon tycker det är läskigt att äta.

Jag tror att nya rätter och större variation i kryddning kan stimulera våra smaklökar – och detta borde leda till att man blir mer öppen för nya smaker. Alltså, om man regelbundet testar nya maträtter borde det snart märkas stor skillnad. Eller? Jag tror helt enkelt att det är så att vi behöver väcka Elins smaklökar, de små rackarna ligger i dvala och tror att de har klarat sig undan, att de inte behöver jobba ever again. Tänk så fel de har! :) Nu är det dags - och jag har bestämt oss för minst ett nytt recept varje vecka. En utmaning bara det, med tanke på hur få av veckans dagar vi egentligen har tid att laga mat på riktigt. Kanske även det borde vara något att sträva efter!? Det får jag fundera mer på en annan dag.

Två nya recept som ska testas inom kort: Indiska köttbullar & Balsamicokyckling - håll i er alla sovande smaklökar, här kommer jag! :)

jag - en idrottsförälder

Det är nog inte bara jag som har funderat de senaste dagarna - över det här med engagemang och delaktighet i barnens idrotter... ordet idrottsförälder klingar inte snyggt i Sverige just nu. Jag tycker att det är förfärligt, och det gör mig väldigt ledsen. Vi är så många föräldrar som glatt skjutsar och är med när barnen idrottar, vi hejar och stöttar - bakar och säljer lotter. Vi försöker uppmuntra till stordåd och givetvis vill vi att det ska gå bra för våra barn, våra små stjärnor. Vi vill att de ska lyckas, att de ska vinna sina matcher och vi vill såklart att de ska få göra mål/poäng och slå rekord - eller vad det nu är som idrotten just för dagen går ut på. Men när det snackas om föräldrar som vill lyckas genom sina barn, att var femte barn visar upp obehagskänslor i samband med idrott där föräldrarna är inblandade - då blir man ju orolig. En pojke i tioårsåldern ska ha lämnats kvar ute i kylan eftersom hans pappa tyckte att pojken hade gjort en dålig match. Vart går gränsen? Det borde vara självklart. Men uppenbarligen är det inte så för alla. Skillnaden är hårfin, hälosam uppmuntran eller sjuklig press - det gäller att vara försiktig... det gäller att alltid finnas där, bara finnas där - utan krav.

För mig är engagemang en bra grej - helt igenom rätt och schysst. Det känns hur grymt som helst att få vara delaktig i både Linus och Elins idrotter. Hockey, fotboll och innebandy... ju mer desto roligare. Jag tänker inte låta mig nedslås av dessa dystra diskussioner, jag är en stolt idrottsförälder och jag tänker fortsätta finnas med vid sidan av slagfältet - jag tänker heja, baka och sälja lotter - jag tänker glädjas tillsammans med barnen i deras framgångar, och deppa lika intensivt i motgång...

kvällskaffe

Summerar dagen och känner att den blev allt himla bra ändå :) trots måndag och tung start. Vändningen kom tillsammans med snöflingorna! Ok visst, nu regnar det - men vad spelar det för roll, den härliga vinterkänslan sitter i: för nu vet vi ju att det faktiskt är möjligt med lite snö även i Göteborg denna vinter. Det trodde man ju inte så sent som igår. *tjohoo* Ett pulkaåk på hemmaplan innan det är dags att hänga undan vinterjackan kanske?!

Huset är tyst och jag njuter av en god (och välförtjänt) kopp kaffe... bara ett 'måste' kvar innan jag kan krypa upp i soffhörnet och läsa. Tvätten. Men det går snabbt, för det är ju så roligt. Tvätt alltså. Allt roligt går alldeles för fort. Eller hur?

Tre böcker som jag bara måste nämna lite snabbt, -1- Konsten att tala med en änkling - Jonathan Tropper, julklapp från Anna - är mitt i boken nu, och den är underbar... -2- Eldvittnet - Lars Keppler, också julklapp - från mina söta barn :) grymt bra -3- Corpus delicti - Elias Palm, författaren svensk rättsläkare och den var väldigt bra.

mellanlandning

Först egen träning imorse, ett galet jobbigt och roligt cykelpass på Lundbybadet, med en av de bästa instruktörerna. Sedan vidare till Tuve ishall, match för Linus och laget. Hisingen spelade ganska bra, men tyvärr blev det ännu en förlust. Det är en tung säsong för våra kära 98-or. Och efter hockey kommer shopping, som det gamla ordspråket säger... Shopping blev det, och jag kan återigen konstatera att vi är fett grymma på shopping - jag & min dotter :) tillsammans är vi näst intill oslagbara. Nu mellanlandar vi hemma en stund, innan det ikväll är dags för middag hos våra underbara vänner familjen Löfstrand...

så var man tillbaka igen då...

Suget efter att skriva blev för stort - så nu är jag tillbaka i bloggvärlden. Facebook, Twitter OCH blogg :) det blir kul! Ord i massor: familj, böcker, musik - träning och funderingar. Kanske lite mat. En och annan bild. Vi får se. Jag har i alla fall bestämt mig för en sak: inte för mycket eftertanke när jag skriver (det är ju inte min grej annars menar jag - så varför syssla med sådant här?!) - ut med orden bara.