sömn = bästa medicinen

Igår när jag kom hem från jobbet kände jag mig som ett ras. På riktigt. Jag var bara tvungen att lägga mig och vila en stund. 2½ timme senare väckte Marcus mig: "älskling,© det är mat" - hoppla, jag somnade visst lite... En kväll på soffan, lugnt och stilla - i säng tidigt, sov gott hela natten. Och simsalabim, imorse mådde jag sååå mycket bättre. Visst, förkylningskänslan finns där fortfarande, men det kan jag hantera - att däremot känna sig som ett ras, det är mycket värre. Ni vet den där känslan när man inte kan hålla sig upprätt. Så sömn som medicin är inte att underskatta.

Dags att packa lite - imorgon bär det av till Sälen. En weekend med skidåkning och kul. Grejen är bara den att jag är såååå kass på att packa! :) Jag sprider saker omkring mig, stökar till och kan inte bestämma vad som ska med i väskan... det blir liksom bara kaos. Och den här gången kan jag inte be packningsproffset om hjälp, Marcus ska ju inte följa med! Nu är det nog bäst att jag skyndar mig, de är snart hemma från hockeyn och då vore det bra om det i alla fall ser ut som att jag har koll. Lite koll. (Som om jag skulle kunna lura honom...©) Men om jag ber snällt så hjälper han mig nog att ta fram alla skidgrejer.

En grej till bara :) för första gången i mitt liv så känner jag av riktig träningsabstinens - gaaahhhh vad jag längtar till Lundbybadet och spinningen! Helt galet. Och underbart. Men den här veckan får det bli vila och träningsuppehåll, jag mår ju inte riktigt bra = farligt att träna. Jag räknar med att vara igång igen nästa vecka, och jag hoppas att Erica och Maria håller cyklarna varma under tiden. ©