För ett par dagar sedan pratade jag i telefon med min vän Anna. Hon hade då tillbringat dagen, som var 'alla hjärtans dag', på ett något annorlunda sätt - hon hade varit iväg på en fotografering med ett minst sagt djupare innehåll. Via FB halkade jag idag in på en blogg där en man skriver om hur han precis har förlorat sin hustru i cancer, hans små barn har förlorat sin mamma.
Och så tänker jag - varför bråka om handling och städning? Varför oroa sig för vad folk ska tycka? Det enda som finns är nuet, att leva idag och att försöka njuta av det fullt ut. Njut av dagen och uppskatta det du har. Se dig omkring och visa för dina nära att du älskar dem. Visa dina vänner att de är viktiga för dig. Älska dig själv och ditt liv. Vem vet egentligen hur länge man får vara med? Eller hur länge man får ha allt det där fina? Ta det inte för givet.
Elisabeth skrev i sin blogg: "Det borde vara alla hjärtans dag alla dagar om året - - man ska bry sig om varandra. Varje dag. Alltid."
Så enkelt. Och så svårt. Eller nej, inte svårt... men ibland hinner man liksom inte komma ihåg. Och det känner jag idag, efter att ha läst och tänkt lite för mig själv - man får absolut inte ha så bråttom att man glömmer av att bry sig. Aldrig så bråttom att man inte hinner uppskatta och älska. Absolut aldrig så bråttom.
Kärlek mina vänner - kärlek. ©
1 kommentar:
Ja, tänk att något så enkelt kan vara så svårt att få till.
Det är lätt att halka in i "alla andra har, alla andra ska, alla andra..."
Sluta upp att jämföra, njuta av det man har för vid närmare eftertanke är det mycket jag har.
Jag vet också hur fort man kan förlora någon man har nära.
Kram
Skicka en kommentar