back on track

Det blev en halvtimme på motionscykeln igår, skönt med lite flås och svett. (Men ärligt, den sadeln - my god - attans ont i rumpan idag. Eller, inte rumpan, mer högt upp på låren liksom. Den sadeln är lite för bred för att vara ok...)

Och idag - äntligen en löprunda! 6 kilometer. Emellanåt tungt, men ändå förvånansvärt skönt med tanke på hur länge sedan det var som jag sprang. Jag tyckte att det kändes lite i smalbenen, vet inte om det kan vara alla långpromenader som spökar kanske? Men det blev en fin runda. Nu är jag tillbaka på banan - tjohoo!

tack nu räcker det

Ofrivillig träningsvila. Tack det räcker nu. Jag har vilat klart! Nu är jag trött på att bara kunna promenera, jag vill springa och spinna också. Var så sjukt taggad för en vecka sedan, trodde att NU är förkylningen över, nu kan jag börja träna igen. Och så fick jag ett infall och utan närmare eftertanke drog jag igång #mallasutmaning på instagram - minst 30 min träning (motion) varje dag under hela december. Bara för att ha ett mål och för att det är kul att göra saker tillsammans även på varsina håll. Liksom. Jag fick ett helt gäng med mig - KUL - man vet ju vilka man alltid kan lita på! ;) För egen del har det sedan dess "bara" blivit promenader/powerwalks - men jag har i alla fall lyckats ta mig ut varje dag, i minst 30 minuter. Men idag söndag 7 december så är det kanske äntligen dags att våga testa lite mer... kan bli en löprunda i em, eller (om det fortsätter regna såhär) ett pass på motionscykeln. Hundpromenad blir det i vilket fall som helst, så mina 30 minuter ska jag nog lyckas skrapa ihop - men jag vill ju bli svettig också! :) Jag blir så inspirerad av de som hakat på min utmaning och är nu supertaggad för egen träning - "hejdå förkylningsh-vete, jag är klar med dig!"

dan före dan "en månad kvar till jul"

Om en månad sitter vi där med glöggmys och fint pyntat hus, med lite tur är allt klart och uppesittarkvällen blir lugn och skön... Imorgon är det exakt en månad kvar till julafton. :) Mysigt! Kanske till och med att man ikväll ska fira att det är "dan före dan en-månad-kvar-till-jul". Glögg finns. Pepparkakor likaså. Idag har jag köpt de första julklapparna, att handla på nätet is da shit. Så himla grymt. Klick-klick. Hej julen här kommer jag!

mycket piggare :)

Får man bara lov att vara rejält trött och ur slag för en stund, så blir det bättre sen... iaf den här gången! :) Jag trodde knappt att jag skulle klara mig genom måndagen som var igår. Världens längsta dag. Längre än dagen före julafton när man var åtta år typ. Men idag - tjohoo - idag är jag pigg igen. Löprunda efter jobbet: 6,7 sköna kilometer. Planen var att springa längre, men det ville inte klockan... som tur var kollade jag tiden innan jag svängde åt det längre hållet - hade gett mig ut utan nyckel... inte så smart kanske när jag ju visste att Marcus och Elin skulle iväg på fotboll- och innebandyträning. :) Full av energi efter löprundan började jag röja - både lite här och där. Har en plan även här (återkommer till det) men det här var lite småfix, känns bra. Nu kan jag nöjd med mig själv sjunka ner i soffan en stund... (Ny bok idag, det ser jag fram emot!)

gammal och trött

Tittar försiktigt i spegeln, sneglar lite - och ser en mycket trött tjej kika tillbaka på mig... hon ser äldre ut än sina 41 år. Blek. Stram runt ögonen. Hon verkar trött. Och det är hon. Jag känner henne ganska väl och idag är hon trött. Oerhört trött. Tänk den som hade fått ligga kvar i sängen ett par timmar till...

våga vägra läsa klart

Så mycket böcker och så lite tid. Det finns liksom inte en ärlig chans att hinna läsa alla bra böcker här i världen - och särskilt inte om man då även ska läsa alla de dåliga... Jag har bestämt mig, en gång för alla. Det får vara slut på det här med att läsa klart alla böcker bara-för-att. Alla böcker som är sådär. Jag har helt enkelt inte tid med det. Punkt. Bara under den senaste veckan har jag faktiskt avfärdat hela två böcker - läste kanske 50-100 sidor i båda, men nej. Jag vill bara läsa bra böcker! Och det är väl för sjutton min mänskliga rätt att göra det va'?!? :) Tack. Det var bara det jag ville ha sagt idag. (Som ni kanske förstår är det här ett stort steg för mig... Ett stort steg.)

Tack kära biblioteket för att du stöttar mig i mitt beslut - inte möttes jag av några dömande blickar eller syrliga ord när jag igår lämnade tillbaka tre olästa böcker... Nu återstår det bara för mig själv att bli vän med detta väldiga beslut, det är ett stort steg men jag tror att jag är redo. Självklart har jag tänkt tanken tidigare, men jag har liksom aldrig riktigt vågat. :) Nu är det dags - våga vägra läsa klart alla böcker som är sådär!

sista färgen?

Oktober är slut och kanske är detta sista sucken vad gäller härliga höstfärger. Jag kommer att sakna färgerna och den klara luften, men samtidigt längtar jag efter vintern - frost och kyla som biter i näsan. Kanske lite snö om vi har tur. Får vi bara fixat bilens vinterdäck så säger jag gärna välkommen till vintern anyday now...

kärlek från Karlskrona

Hela familjen tillsammans ❤️ vi laddar med kärlek, myser och har det bra. Hockey och god mat. Gardiner, hyllor och sängben. Matlådor, vitaminer och tvättpåsar. Man hinner med mycket på bara två dagar ändå...

dags att välja ny bok

Igår kväll läste jag ut "Sisterland", äntligen! Det känns som om jag har hållit på med den forever. Och ändå var den bra. Jättebra till och med. Men jag har inte haft så mycket riktig lästid det senaste... Genom nästan hela boken är man på väg mot något som man tror är den stora skrällen, men sedan tar berättelsen en helt annan vändning och när det väl smäller så är det såå otippat. Slutet är kanske lite väl snällt... men helt klart en mycket bra bok. Och jag tänker absolut läsa fler böcker av Curtis Sittenfeld.

Alltså - dags att välja ny bok idag. Och bibliotekshögen ser ut så här:

Svårt val? Nja kanske. Kanske inte. Vilka ska lämnas tillbaka först? Ok, då får det bli en av de två. Och jag bestämde mig för att testa Ingrid Hedströms "Bortfall".

kaos

Oh my... vilket kaos det är på jobbet! Papper och mappar högt och lågt. Postit-lappar överallt. Så mycket jobb, så lite tid. Andas. Ta det lugnt Malin. Lätt att säga, svårt att göra. Tur att man får komma ut och andas härlig höstluft på kvällen... både med och utan hund. Igår först en promenad med Gibson, och sedan en löprunda runt Eriksberg, Sannegården och Krokäng. Så himla skönt...

det måste vara roligt

Igår var jag på gymmet efter jobbet. Hade egentligen bokat mig på kettlebell och spinning men tänkte att det kanske kunde vara bra att gymma lite för höftens skull. Ensam. På gymmet. Ja, alltså - det var ju andra människor där. Men ensam utanträningskompisensam menade jag. Inget bra alls. Jag sprang lite på löpbandet... körde lite crosstrainer... lite rodd. Benpress. Försökte mig på pilatesbollen med övningar som verkade såå lätta när vi testade hos sjukgymnasten. Hittade inga TRX-band. Ryggade lite. Och bröstade lite. Sedan tröttnade jag. Lite svettig - men inte alls trött. Mest sur och uttråkad. Det hade varit sååå mycket bättre med ett kettlebellpass. 

Men jag tar lärdom av mina misstag. Redan innan jag var klar i omklädningsrummet igår hade jag bestämt mig - imorgon (idag torsdag alltså) ska jag minsann träna mig rejält både trött och svettig. Och idag var jag grym - hell yeah! Spinning är såå himla kul, och MariP är en av favoritinstruktörerna. Ikväll sitter jag nöjd och lite mör i soffhörnan...

ännu en fantastisk helg

En fantastisk helg - alla kategorier. Först fredagsspinning, sedan grillning och vin. Startade lördagen tidigt med en lite längre morgonpromenad. Spännande tjejträff med härliga tjejer = bakluckeloppis, qiuz, hockey, god mat och livemusik. Strålande sol och varm luft. Söndagen bjöd på sovmorgon och sedan seriepremiär för Zenith F02/03 - hemmamatch och vinst med 8-0! Lite senare var det dags för Live arena och hemmamatch för J18 KHK, vinst med 6-1! Eftermiddagsrundan med Gibson blev till en långsam joggingtur istället för promenad. Skön känsla i kroppen. Tack helgen för den här gången, välkommen tillbaka snart igen...

shopping med Elin

I tisdags innan innebandyträningen var Elin och jag på H&M Backaplan. Vi hade båda varsitt presentkort som låg i väskan och brände... det kliade i shoppingnerven. :) Och som vanligt lyckades vi bra. Jag är stolt över oss. Elin är grymt bra shoppingsällskap - när vi kollar kläder tillsammans, hänger i provrummen, så är det nästan precis som när jag och min mamma shoppar. Ärligt och rakt. Om man frågar så vill man ju faktiskt veta. Hur ser det ut? Passar jag i den här? Vad tycker du? Och både med Elin och mamma kan man lita på att få ett ärligt svar. Provade t ex en blommig topp (ja eller hur - ni hör ju - en blommig topp till mig - yeah right - men jag tänkte att det kanske kunde funka...) och frågade Elin vad hon tyckte, "ja alltså, det här med blommigt är ju inte riktigt min grej..." - säg ärligt, ser jag ut som en tant? "ja alltså, det är nog inte riktigt din grej heller mamma - det här med blommigt" :) jag såg ut som en tant. Brutalt ärligt men samtidigt väldigt skonsamt liksom. Provade också ett par andra toppar, enfärgade svarta och grå "snyggt mamma - köp dem, men ska du inte ha en rosa?" Det är min tös det. Love you Elin ❤️

#lidingöloppet15km

Tänk att jag klarade det... jag sprang Lidingöloppet 15 km i lördags. Och det gick bra! Trots utebliven löpträning dryga månaden innan loppet (på grund av min krånglande höft) orkade jag springa alla de 15 kilometerna. Och det var så fantastiskt roligt, jag känner redan nu att jag vill göra det igen. Min tid blev 1,52,53 - alltså 7,30 i snitt per kilometer - ett resultat som jag är mycket nöjd med: när jag startade visste jag ju inte om jag skulle klara av att springa alls. I ett par uppförsbackar gick jag, för att spara kraft men också för att det var trångt i spåret. Det började ömma i höften efter 5 km. Efter 10 km gjorde det ont. Men sedan gick det av bara farten. Nu känns det inte värre än innan, så det var nog ingen fara. Jag är så sjukt glad och nöjd och stolt över att ha klarat detta - det var ju faktiskt bara andra gången ever som jag sprang 15 km... :) Mina löppass har under sommaren legat på någonstans mellan 7 och 12 km. Nu vet jag att jag kan - dags för nya utmaningar och nya mål!

Alltså, jag var såå nervös innan. Sov nästan ingenting natten mellan fredag och lördag. Somnade och vaknade. Låg i hotellsängen och vred mig. Givetvis knarrade min säng så jag hade fullt upp med att försöka ligga still för att inte väcka Lotta. Vilket gjorde det ännu svårare att somna. Antagligen sov jag mycket mer än vad det kändes som - för jag vaknade innan väckarklockan ringde, pigg och utvilad. (Men fortfarande mycket nervös.) En strålande fin höstmorgon med klar himmel och kylig luft. Regnet som piskat mot hotellfönstret på fredagskvällen var som bortblåst. Kaffe och lite frukost. En halv macka. Typ. Och en klick med äggröra. Första starten i ett stort lopp - hur funkar det? Vart ska jag gå? Hur ser det ut? Tänk om jag måste gå på toa? Jag kom till Lidingövallen i god tid, lämnade ifrån mig väskan och i den totala förvirringen höll jag på att glömma kvar telefon och lurar i ryggsäcken. Promenerade till startområdet, kom även tid i mycket god tid. Spanade på alla andra löpare runt omkring mig - hur mycket kläder behövde man ha? En del sprang runt och värmde upp. Andra satt på huk och såg fokuserade ut. Några hade korta byxor och linne. En del hade jacka och mössa. Det fanns alla sorter, alltså inget som kunde hinta hur jag skulle göra. Bestämde mig till slut för att ta av överdragsjackan och springa i min tunna tröja. Ett bra val - det var lagom hela loppet igenom. Starten gick utan att jag rusade iväg = nöjd. Kilometerna började ticka ner, det kändes hur bra som helst. 14 km kvar. 13 km kvar. 11 km kvar. Helt plötsligt 8 km kvar. Halvvägs liksom! :) Och fortfarande kändes det skönt, kul, bra - det flöt. Kom på mig själv med att springa där i skogen med ett leende på läpparna. Har jag sagt att jag tyckte detta var hur roligt som helst? Ja det har jag visst. Och att jag är sjukt nöjd? Och stolt? Och glad? :) Ok, sorry. Men det var verkligen sååååå roligt! Nu vet jag också hur mycket det betyder med glada tillrop efter vägen, när man i skogen passerar människor som klappar händerna och ropar att man är bra -  då blir man ännu bättre, det går lite lättare en stund och man känner sig grym, stark och bäst! De sista två kilometerna var jag lite trött. Kanske för att man när det står 3 km kvar på en skylt tänker att nu är det slut. Det är det ju inte. Några fler backar att knäcka. Och ett upplopp att klara. Men jag gjorde det! Och nu när jag skriver detta så sticker det lite i näsan igen, sådär gråtigt känns det. Jag höll på att börja lipa när jag gick i mål, både strax innan och strax efter. Kanske att jag gjorde det också. Lite. :)

Det har varit en helt fantastisk helg - fin löpning, god stämning och härliga, glada, underbara tjejer. Tack Katarina, Lotta och Maria, ni gjorde detta till en oförglömlig upplevelse! 

packa liten kappsäck

Att packa är bland det värsta jag vet. Alltså, jag älskar att åka bort, att hitta på saker, det är inte det. Men det här med att packa. Helst väntar jag till allra sista sekunden... Kanske handlar det om att jag inte vill bestämma mig. Jag kan inte bestämma mig. Vill hålla väskan öppen så länge det bara går... och i och med det ha möjlighet att ändra mig. :) Typ som ikväll - jag packar för en helg i Stockholm. Inga utsvävningar. Borde vara hur enkelt som helst. Eller hur!?! Äsch - jag packar det sista till morgonen... 

hej hösten

Imorse när jag var ute med Gibson så var  det riktigt ruggigt och kallt. Tänk att det kan skilja så på 8 grader och 8 grader liksom... samma morgontemperatur som för några dagar sedan - men såå mycket kallare. I vinden kände man klart och tydligt att nu är hösten här. Lite mysigt ändå. :) Och i eftermiddags var det härligt soligt och vackert igen. Tjohoo :) hej hösten - välkommen hit! Snart dags för mysiga mössor och varma vantar... det gillar jag.

ryskt bläck

En av mina absoluta favoritförfattare är Tatiana de Rosnay. Jag har läst alla hennes böcker som översatts till svenska. Nu senast "Ryskt bläck", återkommer till den. :) Det som jag gillar så mycket med hennes böcker är att hon överraskar varje gång. Böckerna är oförutsägbara, och så olika. Ibland är det nästan svårt att förstå att det är samma författare... ändå finns det såklart något som håller dem samman, kanske är det hennes sätt att förmedla en berättelse. Det fängslar mig.

"Ryskt bläck" är hennes senaste roman, den handlar om en författare som slagit igenom stort med sin debutroman och sedan drabbats utav skrivkramp. Författaren Nicolas Kolt lever livet, han njuter av sin berömmelse fullt ut, han agerar stort på Facebook, Twitter och i andra sociala medier. Alltså - jag älskar det här. Marcus skrattar åt mig, och han kan gärna skratta. Men här ska ni få höra, det här är såå kul. Och lite sjukt. I boken får Nicolas Kolt en vänförfrågan på FB från huvudpersonen i sin bok, det är alltså någon som skapat en profil på FB med det namnet. Kul tycker han. Nästan precis samtidigt som jag läser just det här i boken så får jag på Instagram en "like" från Nicolas Kolt! Haha - ni fattar va'? Crazy! Bilden jag har lagt ut är av en hög med böcker, senaste skörden på bibblan - och jag har taggat både författarnamn och titlar. 

Tatiana de Rosnay finns såklart också på Instagram och kopplingen mellan henne och Nicolas Kolt-profilen är tydlig. Världen krymper med hjälp av alla dessa taggar och hur häftigt är det inte när lilla jag får likes från TdR och från huvudpersonen i hennes senaste roman!?! Alltså, om ni frågar mig så är det här sååå himla roligt och ganska så coolt.

Marcus kan skratta bäst han vill. Jag går numer under namnet instagram-kändisen här hemma - det här var ju bara lite extra krydda till det som hände i somras när vi var i Grekland... när jag på hotellet blev igenkänd av en norrman: vi satt på vår altan och drack vin, en familj kommer och går förbi - mannen stannar upp och vänder sig till mig 'er det mallafors fra instagram? jeg lajkade dine bilder' (läses på svängig norsk) och så går han vidare tillsammans med sin familj. Hallå liksom!?! Att inte Marcus dog på fläcken. Men det bjuder jag på :) jag tycker det är kul... faktiskt hur kul som helst

nytt besök hos sjukgymnasten

Imorse var det dags för besök nummer 2 på IFK kliniken. Först lite snack om hur träningen funkat sedan jag var där första gången för lite drygt en vecka sedan. Att jag testat löpningen med både bra och mindre bra resultat. Att jag varit på gymmet flera gånger och kämpat med de där attans svåra sidoplankslyften. :) Vi pratade också om det kommande äventyret på Lidingö... Jag är orolig men känner att jag fått bra hjälp och stöd, nu är det upp till mig att testa, känna och bestämma mig. 

lindholmenstafetten

I torsdags sprang vi Lindholmenstafetten med jobbet - Jenny, Alex, Ellen & jag. 4 x 2,5 km. Ett kul evenemang nere på Lindholmen, typ 150 lag. Jag sprang första sträckan för vårt lag, och jäklar när startskottet small :) gissa hur galet stressad jag blev!?! Alla bara rusade! Including me :) haha! Det var så himla kul... 

no news is good news

Eller, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Klyschor. Jag vill inte vänta mer. Är otålig av naturen. Ge mig bara ett besked tack. :)

valvaka 2014

Hjälp! Vid första anblicken trodde vi att det bara var TV4 som skulle bevaka valresultatet på tv ikväll... :) som tur var såg vi fel. Nu valvaka på SVT. Det ser ut att bli ett spännande avslut på denna fina söndag...

lite höftande

Perago Ortopedklinik. Carlanderska. Där var jag igår. Min vänstra höft har börjat spöka. Antagligen är det den ökade mängden löpning som är orsaken till smärtan. Men alltså - så himla skönt att träffa på en läkare som lyssnar och verkligen hör vad man säger. Hej - jag har ont här. Min träningsbakgrund ser ut såhär. Just nu tränar jag regelbundet det här och det här. Under det senaste året har jag börjat springa och jag har lärt mig att älska det. Snälla farbror doktorn - jag vill fortsätta springa! "Såklart du ska fortsätta springa." As simple as that liksom. Lycka! Lite kläm, känn och tänj. Piller i 30 dagar, remiss till röntgen OCH inbokad tid hos sjukgymnast. Jag är såå nöjd! Det här blir bra - jag ska fanimej fortsätta springa... och då spelar det ingen roll att man knappt kan uttala det som står i remissen.

han har det bra

Mammahjärtat är lite lugnare. Linus har det bra, nu har jag inte bara hört det på rösten i telefonen utan också sett det med egna ögon. Han har det bra. Jättebra. Vår underbara kille! ❤️ Vi fick fina timmar tillsammans i helgen. Hjälpte till med lite storkok. Handlade. Kramades. Och kollade hockey såklart. Jag längtar fortfarande lika mycket efter honom. Men nu säger både förnuft och hjärta att han har det bra i Karlskrona.

lite längre

Den här veckan har varit lång. Den är lång. Lite längre än vad en vecka brukar vara faktiskt. Kanske beror det på att vi ska åka till Karlskrona på lördag... ❤️ äntligen ska vi hälsa på Linus! Det känns som en hel evighet sedan vi var där nere och installerade honom och Niklas i lägenheten... och en evighet är det ju nästan. I alla fall en hel månad. Men för ett mammahjärta så kan nog en månad jämföras med en evighet. Min lille kille. Som vi längtar. Snart är det lördag!

uppstartshelg

Nu är den igång. Innebandysäsongen 2014/2015. Vilken grym helg vi har haft tillsammans med våra härliga Zenith F02/03-tjejer. Uppstartsläger på Rosenhill Seamen's center. Så mycket glädje och så mycket kämparglöd - nu kör vi!

asfaltsblomma

Vi odlar ingenting i vår trädgård. Det är liksom inte vår grej det där. Eller kanske är det helt enkelt så att tiden inte räcker till... Och då säger jag inte att vi hade odlat, klippt och fixat om vi hade haft lite mer tid. Men kanske om vi hade haft mycket mer tid. Kanske. Men nej, det är nog ändå inte särskilt troligt... Vår granne har värsta trädgården. Jag tror att han gråter ibland när han tittar åt vårt håll. Men han är så snäll och klipper vår gemensamma häck så fint.

Anyway. Vi odlar ingenting. Punkt. Men så blir man ju desto gladare av denna gula sol på framsidan av huset. Alldeles bredvid soptunnan. Mellan plattorna typ. Sommarens sista blomma kanske? En riktig asfaltsblomma...  

dubbla pass

Äntligen spinning igen! Det var länge sedan... Kanske ända sedan början av juni. Eller maj? Insåg när jag satt där på cykeln att jag verkligen har saknat det, alltså - spinning är ju såå himla roligt. Och jobbigt! :) Körde dubbla pass idag - först kettlebell 55 min och sedan cykel 45 min direkt efter. Fett nöjd nu. :) Känslan när man står där i duschen efteråt... ah så skönt. Och den ljuvliga koppen kaffe när man kommer hem... bästa grejen. Nu är jag fint trött i hela kroppen - jag brukar inte sova dåligt, men inatt sover jag nog extra gott!

tydliga symptom

Längre byxor. Nästan långa. Långärmad tröja. Men inte för tjock. Inte ännu. En något bleknad solbränna. Ska jackan med? Nja. Börjar kolla in min bibliotekslista. Planerar för mat som inte ska grillas. Dricker hellre rött än rosé. Långa löpartajts på kvällsjoggen. Fick frågan på jobbet: "har du tänkt vara ledig något till jul?" Känner för att fixa och pyssla lite hemma. Myser med en filt i soffan. Och sist men inte minst - suget efter att blogga kommer över mig. Jodå, klara och tydliga symptom. Nu är det snart höst!

äntligen här igen

Påskhelg och premiär på Almön - äntligen är vi här igen... Än så länge lite småkallt och regnigt, men meteorologerna har lovat fint västkustväder i påsk och det hoppas vi på. 

lite av allt

Den gångna helgen innehöll lite av allt. Och mycket av en del. Bra, roliga och energigivande saker. Sol. Skratt. Träning. Trädgårdsarbete. Lugn och ro. God mat. Promenader. Grillat. Vin. Läsning. Lite mer sol. Lite mer skratt. Kaffe. Kärlek. Oväntad tid. Batterierna är laddade. Men helg, familj och sol ger mersmak - skicka på mig en ny härlig ledighet snarast tack...

Körde ett gympass tillsammans med Katarina igår söndag. Ajajaj vad det bränner idag... Vi körde ben/benstyrka, allt för att kunna springa längre och bättre. Så himla roligt att ha sällskap på gymmet, tiden gick fort och jag känner mig taggad för nästa gympass. Då ska vi köra lite armar och överkropp också...

bibblan äger

Alltså - jag älskar biblioteket, vilken lyx det är att kunna gå dit när man vill och låna vilka böcker man vill. Många böcker. Alla böcker. Det som inte finns på hyllan kan man beställa via Gotlib, en tjänst jag nyttjar mest hela tiden. För att själv kunna styra vad jag vill låna/läsa. Helt grymt faktiskt. Och sedan är det bara att ramla in på bibblan och hämta. Det kan såklart tänkas att man utöver beställda böcker även hittar annat som får följa med hem... Ja, allt som oftast är det just så. Idag inget undantag. Tre beställda böcker och ett infall, gissa vilken som var oplanerad? En av dessa fyra böcker hittade jag på hyllan "nyss återlämnad - låna gärna"...

five down - one to go

Vi har haft fem fantastiska skiddagar so far. Sol, snö, skidåkning och skratt - bättre kan det knappast bli! Vemdalen bjuder på riktigt fin skidåkning och vi njuter allt vad vi orkar. Det har blivit många timmar i skidbacken och ändå tid för både sovmorgon och eftermiddagslur, läsning i solen och långlunch med Jägermeister som sällskap. En helt perfekt vecka! Vemdalen äger... :)

En halv skiddag kvar. Vi åker hem lite tidigare än beräknat, lördag em istället för söndag morgon - pga hockeymatch J18-kval söndag kväll. Men morgondagen bjuder på lite extra guldkant ❤ klockan tio ska vi träffa Alva, Anna & Julian vid liftarna! Vi fick ett filmklipp förut - mitt hjärta svämmar över - vi längtar också!

första skiddagen

Vi har haft en helt fantastisk första skiddag här i Vemdalen - strålande sol och fina backar. Nästan inget folk = inga liftköer. Det är bara att glida nerför pisten, ingen trängsel - bara ren njutning. Och tillsammans med familjen... bästa livet! ❤

så himla nära

Vi har landat i vårt hem för den kommande veckan - en fräsch och modern lägenhet, typ mitt i backen. (Tror vi i alla fall, får väl se imorgon när vi knäpper på oss skidorna. 😉) Första gången i Vemdalen, kul att testa ett nytt ställe. 

Men dagens grej - vet ni hur nära det är mellan "här" och Lit/Östersund där Anna bor!?! Kanske 15 mil? Så här nära varandra har vi inte varit på länge... ❤ tänk va? 

Mer semester-snack imorgon... vi är sååå lediga!

jag bryr mig faktiskt inte

Det är för min skull jag gör det - inte för din skull. Eller för någon annans skull heller för den delen. Bara för min skull! För att jag mår bra - för att jag tycker det är roligt. Ni får gärna tycka att jag är präktig som låter bli sötsaker och snacks. Eller att jag är jobbig med alla träningsfakta. Jag bryr mig inte. Och jag bloggar, instagrammar och facebookar om det så mycket jag vill - så det så. För det peppar mig! En grym ego-pepp att fortsätta med träningen, att utmana mig själv och att våga & vilja lite till!

Icona Pop – I Love It

ingen semla

Fettisdagen är snart slut. Och inte en enda semla har jag ätit! Helt enligt plan. Kalla det nyårslöfte eller vad ni vill - från den förste januari i år har jag låtit bli godis, chips, kakor & bullar. Och det känns! Kombon regelbunden träning och snålt med onyttigheter = gillas av hela kroppen. Första etappen är 15 juni - avresa Rhodos - sedan vet jag inte... men med tanke på hur bra jag mår så fortsätter jag nog. :) Det känns fint att ge kroppen en ärlig chans att faktiskt göra något av alla träningstimmar... 

söndag - vilodag?

Söndag, veckan och helgens sista dag - dags att summera, samla ihop och ladda inför ny vecka. Vilodag? Inte direkt. Vi har hunnit mycket men utan att stressa - och det är ju också en slags vila. I alla fall för oss. Nu har jag landat i soffan, det är hög tid att läsa ut "Blå koral". 

floder av tårar

Som jag har gråtit idag. Floder av tårar. Det verkar vara genomgående för de böcker jag läst det senaste... att de får mig att gråta. 

Just nu är det "Blå koral" av Louise Boije af Gennäs. Jag gillar hennes sätt att skriva. Enkelt utan att vara simpelt. Modernt, nutid/samtid. Och idag - oh my - jag låg på sängen och läste, och tårarna bara rann. Hulkande gråt. Tur att ingen såg eller hörde mig. Läs den! (Men läs först "Högre än alla himlar".)

Och innan "Blå koral" läste jag Tatiana de Rosnays "Sarahs nyckel"... en bok som många har rekommenderat, men som jag (av någon underlig anledning) dragit mig för att läsa. En fantastisk bok. Oerhört gripande. En historisk roman, nutidshistoria - vi snackar 1940-tal... andra världskriget. Frankrike. Och även här: hulkande gråt från min sida. 

fem dagar - sex pass

Lördag mitt på dan. Sitter en stund i soffan. Kaffe och äggmacka. Skönt att andas lite... landa i lördagen liksom. OS på tv (såklart), just nu utförsåkning - snart stafett skidskytte. #sportnörd :) Om drygt en timme ska Linus och jag åka till Kungsbacka, match mot Hanhals kl 18. Marcus och Elin har varit iväg på innebandyträning och nu är de på Rosenhill där Marcus och Patrik spelar badminton. Linus och jag har varit och handlat, både mat och ny telefon till honom. Och själv hann jag med ett spinningpass imorse. Tänk att klockan bara är tre ändå!?! Effektiv eller!?!

Jag är sjukt nöjd med min träningsdos den här veckan, har tränat sex pass på fem dagar. Känner nu att jag är lite trött i kroppen så imorgon blir det vila, hade annars tänkt hänga med Katarina på en längre löprunda... 

Måndag: PowerYoga

Tisdag: vila

Onsdag: Kettlebell & Spinning

Torsdag: Löpning

Fredag: Spinning

Lördag: Spinning 

Söndag: planerar att vila 

Nästa steg är väl egentligen maten... planen är att äta lite bättre för att få ut mer av träningen. Havregrynsgröt är bra har jag hört. (Och om jag tvingar Linus att äta det så kan jag väl äta det själv också.) Premiär idag, hemkommen efter spinningpasset så fixade jag grötfrukost. Havregrynsgröt med äppelmos. Mjölken är lite läbbig tycker jag, men annars gick det ganska bra. Jag kan nog lära mig äta detta. Ska testa med lite kanel nästa gång.

en lördag på stan

Så himla roligt! Och ÄNTLIGEN - typ. :) Ända sedan i april när vi var i London har vi då och då pratat om att "vi måste åka in till stan tillsammans". I lördags var det dags, och vilken fin dag det blev. Skratt och shopping, mat och lite bärs. Enkelt, lättsamt - världsbäst. Ärliga smakråd och schyssta fynd. Både dyra och billiga. När det var dags att åka hemåt konstaterade vi att det här absolut ska göras om, regelbundet. Tack Kicki & Erica för en mysig och rolig lördag på stan. I❤U

change of plans

Istället för PowerYoga blev det löpning ikväll. Känns som ett bra beslut. Och jag är mycket nöjd med resultatet. 7 sköna kilometer - lite av ett rekord på egna ben faktiskt. Jag brukar tycka det är svårt att få ihop mer än 4-5 km när jag springer ensam... Men idag gick det fett bra! :) 

(Ilska är inte alltid av ondo... ikväll gav den mig extra ork och fart.)